Familjen; Den levande Kristus
Den levande profeten
Vecka 50
13-17 dec 2021
Veckans läsning
Frågorna här nedan svarar du på de dagar du har hemstudier. Mer detaljer...
Måndag 13 dec
Efter att du har sett filmen, skriv i din studiedagbok eller diskutera med dina föräldrar:
-
Vilka saker hjälpte Caleb (den unga mannen i filmen) att ta sig igenom den svåra tragedin och bevara hoppet om en evig familj?
_________________________
Tisdag 14 dec
Familjen - ett tillkännagivande för världen Läs
-
Läs stycke 1-5 och skriv i din studiedagbok vad du lär dig om följande ämnen: Vikten av äktenskap och familj, Skilsmässa, Samkönat äktenskap, Kön, Få barn, Sexuella relationer utanför äktenskapet, Mödrarnas roll, Fädernas roll, Abort.
-
Läs stycke 6-7 i och skriv i din studiedagbok hur man troligast uppnår lycka i familjen.
________________________
Onsdag 15 dec
Den levande Kristus Läs
-
Läs "Den levande Kristus: Apostlarnas vittnesbörd" och skriv i din studiedagbok några av de viktigaste saker Jesus Kristus gjort för oss (Varför ingen annan haft ett så djupgående inflytande på alla som har levt och som kommer att leva på jorden)?
_________________________
Torsdag 16 dec
Nyckellära: Buden Läs
-
2 Moseboken 20:3–17. Är det något speciellt bud (av de tio budorden) som du känner extra starkt för? Varför?
-
Malaki 3:8–10. Hur har lydnad till tiondelagen välsignat ditt liv?
-
Johannes 14:15. Varför är rättfärdighet ett sätt att visa Gud att vi älskar honom?
-
L&F 64:9–11. Varför är förlåtelse ett sådant viktigt bud?
-
L&F 89:18–21. Hur har du blivit välsignad av att lyda visdomsordet?
________________________
Fredag 17 dec
Den levande profeten Läs
-
Varför tror ni att den levande profeten är den viktigaste profeten för oss?
-
Hur försöker ni och era familjer följa profetens råd?
-
Varför tror ni det är viktigt att vi studerar och tillämpar det som den nuvarande presidenten för kyrkan undervisar om?
Nyckelläror
Skriftställen hjälper dig bättre förstå evangeliets Nyckelläror. Du inbjuds att studera skrifterna flitigt så att du kan förstå, tro på, tillämpa och förklara dessa Nyckelläror för andra.
Klicka på länken för att veta mer om nyckelläran som är i fokus vecka 47-50:
Alla Nyckelläror
-
Frälsningsplanen
-
Prästadömet och prästadömsnycklar
-
Äktenskap och familj
Sammanfattning
Denna veckan står följande på programmet: Familjen - ett tillkännagivande för familjen; Den levande Kristus; Den levande profeten. Dessutom talar vi för sista gången om nyckelläran Buden.
Veckans video
Seminarie TV: Vi är fortfarande en familj
Efter att du har sett filmen, skriv i din studiedagbok eller diskutera med dina föräldrar:
-
Vilka saker hjälpte Caleb (den unga mannen i filmen) att ta sig igenom den svåra tragedin och bevara hoppet om en evig familj?
Familjeproklamationen
För den som vill fördjupa sig mer i Läran och förbunden. Video från Book of Mormon Central.
Familjen är fantastisk
En annorlunda men uppbyggande sammanfattning av läsningen, från Scripture Project.
Teaching with Power
Ett förslag till dig som är lärare om hur du kan undervisa veckans läsning. Av Ben Wilcox.
Tillkännagivandet om familjen
År 1995 utfärdade första presidentskapet och de tolv apostlarnas kvorum ”Familjen: Ett tillkännagivande för världen”. Detta tillkännagivande är en bekräftelse av lärdomar och sedvänjor som profeterna ofta har upprepat under kyrkans historia. Den innehåller principer som är nödvändiga för varje familjs lycka och välgång:
”Vi, första presidentskapet och de tolv apostlarnas råd i Jesu Kristi Kyrka av Sista Dagars Heliga, förkunnar högtidligen att äktenskapet mellan man och kvinna är instiftat av Gud och att familjen har en central roll i Skaparens plan för sina barns eviga välfärd.
Alla människor — män och kvinnor — är skapade till Guds avbild. Var och en är ett andebarn, en älskad son eller dotter till himmelska föräldrar och har som sådan gudomliga egenskaper och förutsättningar. Att det finns olika kön är nödvändigt för den enskildes förjordiska, jordiska och eviga identitet och uppgift.
I föruttillvaron kände och dyrkade dessa söner och döttrar Gud som sin evige Fader och antog hans plan, enligt vilken hans barn kunde få en fysisk kropp och få jordiska erfarenheter för att utvecklas mot fullkomlighet och slutligen nå sin gudomliga bestämmelse som arvtagare till evigt liv. Den gudomliga lycksalighetsplanen möjliggör att familjebanden fortsätter bortom graven. Heliga förrättningar och förbund i heliga tempel gör det möjligt för enskilda personer att återvända till Guds närhet, och för familjer att vara tillsammans för evigt.
Det första bud som Gud gav Adam och Eva gällde deras möjlighet att som man och hustru bli föräldrar. Vi förkunnar att Guds bud till sina barn att föröka sig och uppfylla jorden fortfarande gäller. Vi förkunnar vidare att Gud har befallt att den heliga fortplantningsförmågan endast skall användas mellan man och kvinna, lagligt vigda som man och hustru.
Vi tillkännager att det sätt varpå människoliv skapas har bestämts av Gud. Vi bekräftar livets helgd och dess betydelse i Guds eviga plan.
Man och hustru har ett högtidligt ansvar att älska och vårda sig om varandra och sina barn. ’Barn är en Herrens gåva’ (Psaltaren 127:3). Föräldrar har ett heligt ansvar att uppfostra sina barn i kärlek och rättfärdighet, att sörja för deras fysiska och andliga behov, att lära dem älska och tjäna varandra, att hålla Guds bud och vara laglydiga medborgare var än de bor. Män och hustrur — mödrar och fäder — kommer att stå till svars inför Gud för hur de uppfyller dessa plikter.
Familjen är instiftad av Gud. Äktenskap mellan man och kvinna är en nödvändig del av hans eviga plan. Barn har rätt att födas inom äktenskapets ram, och att fostras av en far och en mor som ärar sina äktenskapslöften med fullständig trohet. Största förutsättningarna för lycka i familjelivet finns då det byggs på Herren Jesu Kristi lärdomar. Framgångsrika äktenskap och familjer skapas och bevaras genom principerna tro, bön, omvändelse, förlåtelse, respekt, kärlek, medkänsla, arbete och sund rekreation. Enligt gudomlig plan skall fadern presidera över sin familj i kärlek och rättfärdighet och han har ansvaret att sörja för och beskydda sin familj. Moderns främsta ansvar är barnens omvårdnad. I dessa heliga ansvar är fadern och modern skyldiga att hjälpa varandra som likvärdiga makar. Handikapp, död eller andra omständigheter kan göra det nödvändigt med individuella anpassningar. Släktingar bör vid behov ge hjälp och stöd.
Vi varnar dem som bryter mot kyskhetsbudet, som förgriper sig på maka eller barn, eller som underlåter att fullgöra sina skyldigheter mot familjen, att de en dag kommer att stå ansvariga inför Gud. Vi varnar vidare för att familjens upplösning kommer att frambringa de stora olyckor över enskilda människor, samhällen och nationer som förutsagts av forntida och nutida profeter.
Vi uppmanar ansvariga samhällsmedborgare, regeringar och myndigheter överallt att verka aktivt för att bevara och stärka familjen som samhällets grundläggande enhet”
(Liahona, nov. 2010, s 129).
Den levande Kristus
Apostlarnas vittnesbörd
När vi nu firar att Jesus Kristus föddes för två tusen år sedan, ger vi vårt vittnesbörd om hans oförlikneliga levnad och om den oändliga kraften i hans stora försoningsoffer. Ingen annan har haft ett så djupgående inflytande på alla som har levt och som kommer att leva på jorden.
Han var Gamla testamentets store Jehova, Nya testamentets Messias. Under ledning av sin Fader skapade han jorden. ”Allt blev till genom [honom], och utan [honom] blev ingenting till av allt som finns till” (se Joh 1:3). Fastän han var syndfri döptes han för att uppfylla allt som hör till rättfärdigheten. Han ”vandrade omkring och gjorde gott” (Apg 10:38), men blev föraktad för det. Hans evangelium var ett budskap om frid och god vilja. Han vädjade till alla att följa hans exempel. Han vandrade på vägarna i Palestina, botade sjuka, gav de blinda synen åter och uppväckte döda. Han undervisade om eviga sanningar, föruttillvarons verklighet, syftet med vårt liv på jorden och de möjligheter som Guds söner och döttrar har i det kommande livet.
Han instiftade nattvarden som påminnelse om sitt stora försoningsoffer. Han fängslades och dömdes på falska grunder, förklarades skyldig för att tillfredsställa folkmassan och dömdes att dö på Golgotas kors. Han gav sitt liv för att sona alla människors synder. Hans offer som ställföreträdare var en storslagen gåva till alla dem som någonsin skulle leva på jorden.
Vi vittnar högtidligen om att hans liv, som är det centrala i hela mänsklighetens historia, varken började i Betlehem eller slutade på Golgota. Han var Faderns förstfödde, den enfödde Sonen i köttet, världens Återlösare.
Han uppstod från graven för att bli ”den förste av de avlidna” (1 Kor 15:20). Som uppstånden besökte Herren dem som han hade älskat i livet. Han verkade också bland sina ”andra får” (Joh 10:16) i det forna Amerika. I vår tid visade han och hans Fader sig för den unge Joseph Smith och inledde den länge utlovade tiden när allt skulle sammanfattas (se Ef 1:10).
Om den levande Kristus skrev profeten Joseph: ”Hans ögon voro såsom eldslågor, håret på hans huvud var vitt såsom ren snö och hans ansikte överträffade solen i klarhet. Hans röst var såsom stora vattens brus, ja, Jehovas röst, sägande: ’Jag är den förste och den siste. Jag är den som lever. Jag är den som blev slaktad. Jag är eder förespråkare hos Fadern’” (L&F 110:3–4).
Om honom sade också profeten: ”Nu, efter de många vittnesbörd, som äro avgivna om honom, är detta det sista vittnesbördet, vilket vi giva om honom: Han lever. Ty vi sågo honom på Guds högra sida och vi hörde rösten som vittnade, att han är Faderns Enfödde, att medelst honom, genom honom och av honom existera och skapades världarna, och att deras invånare äro söner och döttrar, födda åt Gud” (L&F 76:22–24).
Vi förkunnar med allvarliga ord att hans prästadöme och hans kyrka har återställts på jorden — ”den byggnad som har apostlarna och profeterna till grund och Kristus Jesus själv till hörnsten” (Ef 2:20).
Vi vittnar om att han en dag skall återvända till jorden. ”Herrens härlighet skall bli uppenbarad, och allt kött skall tillsammans se den” (Jes 40:5). Han skall regera som konungarnas Konung och som herrarnas Herre, och varje knä skall böjas och varje tunga skall prisa och dyrka honom. Var och en av oss kommer att stå inför Gud för att dömas efter sina gärningar och sitt hjärtas önskningar.
Vi bär, i egenskap av hans vederbörligen ordinerade apostlar, vittnesbörd om att Jesus är den levande Kristus, Guds odödlige Son. Han är den store Konungen, Immanuel, som i dag står på sin Faders högra sida. Han är världens ljus, liv och hopp. Hans väg är den stig som leder till lycka i detta liv och evigt liv i den kommande världen. Gud vare tack för den oförlikneliga gåvan — hans gudomlige Son.
Första presidentskapet och de Tolv apostlarnas råd