Veckans läsning
Varje alternativ ger 1 lektions närvaro
Seminarie TV: Se på avsnitt och svara på frågan.
Dagens skriftställe: Gör minst 4 av 5 i veckan.
Veckorapporten: Gör den i slutet av veckan.
1 Moseboken 42-50
Vecka 12
16-20 mars 2026
VECKANS LIVSFÖRBEREDANDE LEKTION (På tisdag)
Vår himmelske Fader visste att jordelivet skulle medföra stunder av nedstämdhet, missmod, besvikelse och depression. Han sände sin Son att uppleva allt det vi skulle genomlida, med ett löfte om att hans kraft kan hjälpa oss att finna ro (se Matteus 11:28–30). Den här lektionen kan hjälpa dig förstå hur vår himmelske Fader och Jesus Kristus hjälper dig att uthärda känslor av nedstämdhet och depression.
SAMMANFATTNING
VECKANS FILMER
Seminarie TV 10: Bröderna återförenas
En sammanfattning av veckans läsning där vi lyfter fram viktiga principer.
Tidigare har vi läst att Joseph såldes som slav av sina bröder och hamnade i Egypten. Efter en rad prövningar blev Josef till slut Faraos högra hand för att förbereda landet för den annalkande hungersnöden. Det är nu som hans bröder reser till Egypten för att köpa säd till Jakobs hela familj. Det blir ett kärt återseende och berättelsen är en undervisning i kärlek och förlåtelse. Joseph blir på många sätt en sinnebild för Kristus. Innan Jakob dör välsignar han sina söner.
Sann förlåtelse
För den som vill fördjupa sig mer i Gamla testamentet. Video från Scripture Central.
Josef och Jesus
En underhållande men lärorik syn på veckans läsning. Video från Living Scriptures.
För lärare: Kom och följ mig
Ben Wilcox från Teaching with Power undervisar vad du som lärare kan undervisa om på lektionen.
Glöm inte!
Läs skrifterna
VARJE dag!
VIKTIGA VERSER
(som du inte vill missa)
Josefs bröder bugar inför honom. (En uppfyllelse av 1 Mos 37:5-11)
1 Moseboken 42:6; 43:28
Josef var nu den som hade makten i landet, och det var han som sålde säd till allt folket. Då kom Josefs bröder dit och bugade sig för honom med ansiktena mot jorden...
De svarade: ”Ja, det är bra med vår far, din tjänare. Han lever än.” Och de bugade sig och föll ner för honom.
Josefs bröder bär på skuldkänslor för vad de gjorde mot honom
1 Moseboken 42:21
Men de sade till varandra: ”Vi har skuld efter det vi gjorde mot vår bror. Vi såg ångesten i hans själ när han bad om förbarmande, men vi ville inte lyssna på honom. Därför har vi själva kommit i denna ångest.”
Ruben är en sinnebild för Kristus när han säger: "Anförtro honom åt mig."
1 Moseboken 42:37; 43:9
Ruben sade då till sin far: ”Du får döda båda mina söner om jag inte för Benjamin tillbaka till dig. Anförtro honom åt mig. Jag ska föra honom tillbaka till dig.”...
Jag ska ansvara för honom. Du får utkräva honom av min hand. Om jag inte kommer tillbaka med honom till dig och ställer honom här inför dig, ska jag vara en syndare inför dig i alla mina dagar.
Josefs grät när han fick se Benjamin
1 Moseboken 43:29-30
När han såg sig omkring och fick se sin bror Benjamin, sin mors son, frågade han: ”Är det er yngste bror som ni nämnde för mig?” Sedan sade han: ”Gud ska vara nådig mot dig, min son.” Djupt rörd av kärlek till sin bror skyndade Josef sig ut och letade efter en plats där han kunde gråta. Och han gick in i sin kammare och grät där.
Juda är en sinnebild för Kristus: Han vill ge sig själv som slav i Benjamins ställe, för att rädda honom
1 Moseboken 44:32-34
"Jag, din tjänare, har lovat min far att ansvara för pojken, och jag har sagt att om jag inte har med honom hem igen ska jag vara en syndare inför min far i alla mina dagar. Låt därför din tjänare stanna här hos min herre som slav i pojkens ställe, men låt honom resa hem med sina bröder. Hur skulle jag kunna resa hem till min far utan att ha pojken med mig? Jag klarar inte att se den sorg som då skulle drabba min far.”
Josef är en stark sinnebild för Kristus; Gud har sänt honom till Egypten för att rädda liv
1 Moseboken 45:4-8
Och Josef sade till sina bröder: ”Jag är Josef. Lever far än?” Men hans bröder kunde inte svara, så förskräckta blev de för honom. Då sade Josef till dem: ”Kom hit till mig.” När de kom fram sade han: ”Jag är er bror Josef som ni sålde till Egypten. Men var inte ledsna och sörj inte över att ni sålde mig hit. Det var för att rädda liv som Gud sände mig hit före er. I två år har det nu varit svält i landet, och det återstår fem år då man varken ska plöja eller skörda. Men Gud sände mig hit före er, för att låta er bli kvar på jorden och hålla er vid liv, till räddning för många. Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud.
1 Moseboken 50:16-21
När Josefs bröder såg att deras far var död, sade de: ”Tänk om Josef hyser agg mot oss och ger igen för allt det onda som vi gjort mot honom.” Därför sände de bud till Josef och lät säga: ”Din far sade så här före sin död: Så ska ni säga till Josef: Vi ber dig, förlåt dina bröder deras brott och synd, att de gjort så illa mot dig. Så förlåt nu den synd som din fars Guds tjänare har begått.” Josef grät när han fick deras hälsning. Sedan kom också hans bröder och föll ner för honom och sade: ”Vi är dina slavar.” Men Josef sade till dem: ”Var inte rädda. Skulle jag ta Guds plats? Ni menade ont mot mig, men Gud har menat något gott genom det, för att bevara många människor vid liv. Så var inte rädda. Jag ska sörja för er och era små barn.” Och han tröstade dem och talade vänligt till dem.
Gud lovar Jakob att vara med honom till Egypten - och tillbaks (när Moses leder Israeliterna hem till Kaanans land)
1 Moseboken 46:1-4
Israel bröt upp med allt han ägde. När han kom till Beer-Sheba offrade han slaktoffer åt sin far Isaks Gud. Och Gud talade till Israel i en syn om natten och sade: ”Jakob! Jakob!” Han svarade: ”Här är jag.” Då sade han: ”Jag är Gud, din fars Gud. Var inte rädd för att resa till Egypten, för jag ska där göra dig till ett stort folk. Jag ska själv följa med dig till Egypten och jag ska också föra dig tillbaka därifrån. Och Josefs hand ska sluta dina ögon.”
Josefs känslosamma möte med sin far Jakob
1 Moseboken 46:29-30
Josef lät spänna för sin vagn och for till Goshen för att möta sin far Israel. När han kom fram till honom föll han honom om halsen och grät länge vid hans hals. Och Israel sade till Josef: ”Nu kan jag dö, när jag fått se ditt ansikte och vet att du fortfarande lever.”
Jakob upprepar förbundet som Herren slöt med honom att göra honom fruktsam och ge honom ett utlovat land
1 Moseboken 48:2-4
Och man sade till Jakob: ”Din son Josef har kommit till dig.” Israel samlade då sina krafter och satte sig upp i sängen. Han sade till Josef: ”Gud den Allsmäktige uppenbarade sig för mig i Luz i Kanaans land. Han välsignade mig och sade till mig: Jag ska göra dig fruktsam och föröka dig och låta många folk komma från dig, och jag ska ge detta land åt dina efterkommande till egendom för evigt.
Jakob välsignar Josefs söner Manasse och Efraim. Efraim välsignas att bli den "större" stammen
1 Moseboken 48:13-20
Sedan tog Josef dem båda i handen, Efraim i sin högra hand till vänster framför Israel, och Manasse i sin vänstra hand till höger framför Israel, och förde fram dem till honom. Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud trots att han var den yngre, och sin vänstra hand på Manasses huvud trots att Manasse var den förstfödde. Han lade händerna i kors. Och han välsignade Josef och sade: ”Den Gud som mina fäder Abraham och Isak har vandrat inför, den Gud som har varit min herde från min födelse ända till i dag, den ängel som har förlossat mig från allt ont, han ska välsigna pojkarna. De ska uppkallas efter mitt namn och mina fäder Abrahams och Isaks namn, och de ska föröka sig och bli många på jorden.” Men när Josef såg att hans far lade sin högra hand på Efraims huvud, tyckte han inte om det. Han tog sin fars hand och ville flytta den från Efraims till Manasses huvud. Och Josef sade till sin far: ”Gör inte så, far. Det här är den förstfödde. Lägg din högra hand på hans huvud.” Men hans far ville inte det. Han sade: ”Jag vet, min son, jag vet. Också från honom ska det komma ett folk, också han ska bli stor. Men hans yngre bror ska ändå bli större än han, och flera folk ska härstamma från honom.” Och han välsignade dem på den dagen och sade: ”I dig ska Israel välsigna och säga: Må Gud göra dig som Efraim och Manasse.” Och han satte Efraim före Manasse.
Jakob välsignar sin son Juda, att från honom ska Frälsaren födas
1 Moseboken 49:8-12
Juda, dig ska dina bröder prisa. Din hand ska gripa dina fienders nacke, din fars söner ska buga sig för dig. Ett ungt lejon är Juda. Du reser dig från rivet byte, min son. Han böjer sig, han lägger sig som ett lejon, som en lejonhona – vem vågar väcka honom? Spiran ska inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken lyder honom.
Jakob välsignar sin son Josef. Han ska bli som ett "ungt fruktträd" vars "grenar når upp över muren".
En profetia om hur Josefs ättlingar kommer sprida ut sig, i synnerhet med tanke på Lehis familj och hans ättlingar. Se 1 Nephi 5:14–16; Jakob 2:25.
1 Moseboken 49:22-26
Josef är ett ungt fruktträd, ett ungt fruktträd vid källan. Grenarna når upp över muren. Bågskyttar oroar honom, de skjuter mot honom och ansätter honom. Men hans båge förblir fast och hans händer och armar spänstiga genom Jakobs Mäktige, genom Herden, Israels Klippa, genom din fars Gud som ska hjälpa dig, genom den Allsmäktige som ska välsigna dig med välsignelser från himlen därovan välsignelser från djupet som ruvar där nere, välsignelser från bröst och moderliv. Din fars välsignelser når högt, högre än mina fäders välsignelser, till de eviga höjdernas härlighet. De ska vara över Josefs huvud, över hjässan på fursten bland sina bröder.