Seminarie TV 34 (Vecka 47)
Ether 7-12
Och det hände sig att när de var begravda i djupet fanns det inget vatten som kunde skada dem, eftersom deras farkoster var lika täta som en skål, och de var även lika täta som Noas ark. När de därför var omgivna av mycket vatten ropade de till Herren, och han förde dem åter upp till vattenytan.
Och det hände sig att vinden aldrig upphörde att blåsa mot det utlovade landet medan de var på vattnen. Och på så sätt drevs de framåt av vinden.
Och de sjöng lovsånger till Herren. Ja, Jareds bror sjöng lovsånger till Herren, och han tackade och prisade Herren hela dagen lång. Och när kvällen kom upphörde de inte att prisa Herren.
Och så drevs de framåt. Och inget havsodjur kunde krossa dem och inte heller kunde någon val skada dem. Och de hade ständigt ljus, vare sig de var över vattnet eller under vattnet.
Och på så sätt drevs de framåt i trehundrafyrtio och fyra dagar på vattnet.
Och de landsteg på det utlovade landets strand. Och när de hade satt sin fot på det utlovade landets stränder böjde de sig ner på marken och ödmjukade sig inför Herren och fällde glädjetårar inför Herren för hans överflödande och ömma barmhärtighet mot dem.
Svara i kommentarfältet
Vad innebär det att överlämna sitt liv åt Herren på det sätt som jarediterna på sin färd mot det förlovade landet?
Hur är Herrens "ömma barmhärtighet" märkbart i ditt eget liv?
Man litar på att Gud kommer visa vägen och hjälpa dem när de behöver hjälp och att han har en plan för oss.
Till exempel hjälper han hjälper mig i skolan att klara av ett prov. Också att vi har möjligheten att omvända oss från våra synder varje vecka är en grej.