SEMINARIET

Ester 4:14

Esters farbror, Mordokaj, vädjar till henne att övertala kungen att rädda det judiska folket. Han menar att det inte var en slump att Ester blev krönt till drottning:

"Vem vet om du inte har nått kunglig värdighet just för en tid som denna?"

Ester var förutordinerad att komma till världen för att rädda Guds förbundsfolk. Det var hennes sätt att göra en skillnad. Vad tror du är din förutordination? På vilket sätt vill Gud använda dig för att göra en skillnad?

Ester 4:16 

"Gå och samla alla judar som finns i Susan och håll fasta för mig. Ni skall inte äta eller dricka något under tre dygn, varken dag eller natt. Jag och mina tjänarinnor skall också fasta på samma sätt. Därefter skall jag gå in till kungen, även om det är mot lagen. Skall jag gå förlorad, så må jag gå förlorad.

Ester visade stor tro genom att samla alla judar till gemensam fasta och sedan vädja till kungen om folkets räddning. Istället för att visa ilska, som Ester fruktade, visade kungen välvilja mot henne. Genom hennes gärning hade hela folket räddats.   

Ester 3:2

"Alla kungens tjänare som var i kungens port böjde knä och föll ner för Haman, ty så hade kungen befallt. Men Mordokaj böjde inte knä och föll inte ner för honom.

Ester 10:3

"Ty juden Mordokaj var kung Ahasveros närmaste man. Han var mycket ansedd bland judarna och älskad av alla sina bröder. Han sökte sitt folks bästa och talade för alla sina landsmäns välfärd.

Mordokaj vägrade böja sig för den onde Haman, även om alla andra gjorde det. Tack vare hans rättfärdighet välsignade Herren honom med att till slut med att bli kungens närmaste och mest pålitlige rådgivare.  

Job 1:21

"Naken kom jag ur min moders liv, och naken skall jag vända tillbaka dit. Herren gav och Herren tog. Lovat vare Herrens namn!"

Job 2:10

"Om vi tar emot det goda av Gud, skall vi då inte också ta emot det onda?"

Ibland ger Gud välsignelser och ibland tar han bort dem. Han vet vad som är bäst för oss. Därför kan vi alltid "lova hans namn" för han låter oss gå igenom det vi behöver för att växa som individer.

Job 4:17 (9:2)

"Kan en människa stå rättfärdig inför Gud, kan en människa vara ren inför sin skapare?"

Denna fråga repeteras ofta i Jobs bok. Och svaret ger Job själv i 19:25-27. Vad är det i dessa verser som ger honom tröst?

Job 5:17

"Se, salig är den människa som Gud agar, förkasta inte den Allsmäktiges tuktan.

Job 7:17-18

"Vad är då en människa, att du gör så stor sak av henne, ger akt på henne så noga, synar henne var morgon, prövar henne vart ögonblick?

Job 10:8-12

"Dina händer har format mig... Du klädde mig med hud och kött och vävde mig samman av ben och senor. Liv och nåd gav du mig, din omsorg bevarade min ande.

Job 12:10

"I hans hand är allt levandes själ och alla mänskliga varelsers anda."

Jobs fysiska kropp är inte är oväsentlig, men han ser den mer som ett "hus" för hans ande. Det är denna ande inom oss som Gud har omsorg om och vill bevara, enligt Job. Då är frågan för oss: Kan vi i vår ande känna lycka, frid och Guds kärlek trots att vi kanske lider fysiskt? 

Job 16:9-20

"... Min ovän sänder vassa blickar mot mig... hånfullt slår de mig på kinden, alla gaddar sig samman mot mig. Gud utlämnar mig åt de ogudaktiga... Jag satt i trygghet, då krossade han mig, han grep mig i nacken och slog mig i bitar... genomborrar mina njurar utan förskoning, min galla häller han ut på marken... fastän mina händer är fria från våld och min bön är ren... Mina vänner bespottar mig, mitt öga fäller tårar inför Gud."

Job 19:25-27

"Men jag vet att min återlösare lever, och som den siste skall han träda fram över stoftet. När sedan denna min sargade hud är borta, skall jag i mitt kött skåda Gud. Jag själv skall få skåda honom, med egna ögon skall jag se honom, inte med någon annans. Därefter trånar jag i mitt innersta.

Trots Jobs enorma lidande tappat han aldig tron på sin Kristus, hans Återlösare. Han frågar sig "om en kan människa få liv igen som en gång dött?" (14:14) och svarar här att han vet att han ska få se Herren i sin uppståndna förhärligade kropp.

Job 23:10-12

"Han vet vilken väg jag har vandrat, prövar han mig, skall jag komma ur prövningen som guld. Min fot har hållit fast vid hans spår, jag har följt hans väg utan att vika av. Hans läppars bud har jag inte övergett, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd. 

Job 36:15-16

"Genom lidandet vill han rädda den lidande och genom nöd öppna hans öra. Han vill också föra dig ut ur nödens gap till en rymlig plats utan betryck och duka ditt bord med utsökta rätter."

Job 23:12

"... hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd."

Job 27:3-4

"Så länge min ande är i mig och Guds livsande i min näsa, skall mina läppar ej tala orättfärdighet eller min tunga tala svek."

Job 29:16

"Jag var en fader åt de nödställda, och den okändes sak redde jag ut."

Job 31:32

"Främlingen behövde ej övernatta på gatan, jag öppnade mina dörrar mot vägen."

Job sökte upp folk att hjälpa. Hur ivriga är vi att göra detsamma?

Job 32:8

"Men det beror på anden i människan, den Allsmäktiges livsfläkt ger henne förstånd."

Job 33:4

"Guds Ande har gjort mig, den Allsmäktiges livsande ger mig liv."

Job 34:14-15

"Om [Gud]... tog tillbaka sin ande, sin livsfläkt, då skulle allt levande förgås."

Den Allsmäktiges livsfläkt = Den Helige Anden

Job 38:4-7

"Var fanns du när jag lade jordens grund?... Var fick hennes grundpelare sina fästen? Vem lade hennes hörnsten, medan morgonstjärnorna tillsammans sjöng och alla Guds söner ropade av glädje?"

Job 42:5 

Genom det lidande Job går igenom öppnas hans ögon för Guds storhet. Job förstår att trots allt vi människor går igenom så finns det en allvis Gud som styr allt. Därför kan Job säga till sist:

"Förut hade jag hört talas om dig, men nu har jag sett dig med mina egna ögon."

Job 19:17 - Dålig andedräkt

"Min andedräkt är vidrig för min hustru, jag väcker leda hos mina bröder."

Job 25:6 - Krypet människan

"Hur mycket mindre då människan, det krypet, människobarnet, den masken."