Läran och förbunden 138:12-17

"Och en oräknelig skara av de rättfärdigas andar var samlade på en plats, de som hade varit trofasta i vittnesbördet om Jesus medan de levde i dödligheten, och som hade framburit offer som en sinnebild för Guds Sons stora offer och hade utstått prövningar i sin Återlösares namn. Alla dessa hade lämnat det dödliga livet, fasta i hoppet om en härlig uppståndelse genom Gud Faderns och hans enfödde Sons, Jesu Kristi, nåd. Jag såg att de var fyllda av glädje och fröjd, och de jublade tillsammans, eftersom dagen för deras befrielse var nära. De var samlade i väntan på Guds Sons ankomst till andevärlden för att förkunna deras återlösning från dödens band. Deras slumrande stoft skulle återställas till sin fullkomliga form, ben till ben klädda med senor och kött, anden och kroppen förenade för att aldrig mer åtskiljas, så att de skulle kunna ta emot glädjens fullhet.

Läran och förbunden 138:49-50

Alla dessa och många flera... blandade sig med denna väldiga församling och väntade på sin befrielse. För de döda hade betraktat sina andars långa frånvaro från sina kroppar som en fångenskap.

Fråga

Dessa verser beskriver tillståndet för de rättfärdiga i andevärlden. Hur kan de, trots deras rättfärdighet, känna sig som fångar? Vad är det för frihet de längtar efter? Varför kommer denna frihet ge dem så mycket glädje?