Jag var på klassresa i Polen i ett par dagar, det var samma vecka som Majhajken men som tur skulle vi komma tillbaka dagen innan hiken, men under den här klassresan blev det otroligt mycket gående än planerat vilket gjorde att jag hade otroligt ont och knappt kunde stå, samt dagen innan vi skulle åka så blev en kille i mitt rum stup full med massa drauma vilket gjorde att jag la mig vid runt 6 tiden på morgonen. Så jag när jag kom till Sverige var jag redan dötts trött och orkade knappt gå utan att få ont, men jag valde ändå att gå på majhajken trotts att det var en vandrings hike, jag fick även rollen som ledare i min lilla grupp där jag fick ta hand om massa yngre (2011:or och 2012:or) så jag behövde verkligen visa framfötterna och lägga mina problem åt sidan. Det var nästan att jag inte gick men jag kände djupt att jag verkligen borde göra. Under Hiken så märkte jag att Gud verkligen välsignade mig, han gav mig kraften och orket att vandra samt lindra smärtan i mina fötter. Och när hiken väl var klar kände jag mig mycket mera pigg och utvilad, samt smärtan i fötterna hade försvunnit helt och hållet.