Läran och förbunden 101:2-8

"Jag, Herren, har låtit de lidanden varmed de har blivit plågade komma över dem som följd av deras överträdelser. Dock skall jag kännas vid dem, och de ska vara mina den dag jag kommer för att insamla mina ädelstenar. Därför måste de tuktas och prövas, ja, liksom Abraham som blev befalld att offra sin ende son. För de som inte vill uthärda tuktan utan förnekar mig kan inte heliggöras. Se, jag säger dig att det fanns trätor och stridigheter och avund och missämja samt lustfyllda och giriga begär ibland dem, och med detta vanhelgade de därför sina arvedelar. De var sena att hörsamma Herrens, sin Guds, röst. Därför är Herren, deras Gud, sen att hörsamma deras böner och att besvara dem i deras prövningars dagar. I de dagar då frid rådde värdesatte de föga mitt råd, men i sina prövningars dagar söker de mig av nödtvång."​

Fråga

Sista meningen visar tydligt att människor kallar gärna på Gud när de "tvingas" till det (pga prövningar i livet), men annars är de inte så noga med det. Varför tror du att det är så och hur kan man ändra på det i så fall?